So far, so good.

Celina verkar gilla det här med dagis. Hon tittade inte ens efter mig när jag lämnade henne imorse, men när jag skulle hämta henne började hon gnälla (?). Vill gärna tro att hon är ett sånt där barn som verkligen älskar att gå på dagis, men jag väntar med att våga tro det. Man har ju hört att det ska gå så bra de första veckorna och sen tar det hus i helvete. Alltså, fortsättning följer. På Celinas avdelning går det för övrigt 16 barn. Med Celina är de totalt fyra tjejer. När jag sätter ner Celina på golvet medan jag hänger upp hennes kläder kommer pojkarna fram och klappar på henne. En av pojkarna gav henne till och med en puss. De andra tre tjejerna stod kvar lite längre bak i rummet och bara stirrade, hahaha! Det ska börjas i tid, vet ni.

Idag är även dag 2 utan godis och läsk. Jag dricker ju fortfarande pärondricka, men det är för att jag inte orkar släpa hem bubbelvatten, inte vill ha citronvatten och inte klarar av att dricka vanligt kranvatten. Det går ganska bra men jag är vansinnigt sugen på choklad och sura remmar. Får nöja mig med äpplen och kiwi. Yaaaaay. Var även ute och gick en halvmil igår, och efter lämning på dagis idag var det SATS som gällde. Kändes hur bra som helst, men jag fick ta det lugnt eftersom mitt knä fortfarande strular lite efter att jag halkade till på en isfläck och vred knät på något konstigt sätt. Huvudsaken är i alla fall att jag är igång igen och fokus ligger på att kanske inte gå upp 20 pannor med den här bebisen också. Jag pallar liksom inte det. Puh, wish me luck!

Borta bra men hemma bäst.

Kom nästan precis hem från Linkan. Har verkligen haft en välbehövlig toppenhelg med mina favvo-tjejer. Mat i mängder, skitsnack i ännu större mängder av SÖMN i massor. Hur skönt som helst. Men ingenting går upp emot känslan av att komma hem och höra ljudet av Celina som blir så lycklig av att jag är hemma igen så hon skrattar så hon kiknar och studsar upp och ner i sin säng. Jag brukar inte ta upp henne när vi har lagt henne för natten men nu var det ju omöjligt att låta bli. Så det blev kram- bus- och pusskalas med en gång. Hur mysigt som helst =)

Igår kväll var vi och åt på O'Leary´s i Linköping. Ingen av oss pallade ju direkt gå ut. liksom två sjuka tjejer och en gravid. Krogen var inte jättelockande direkt så vi tänkte att en middag på O'Leary´s blir perfa, och det var det. Tills vi hade ätit upp vår huvudrätt. Då satt vi med våra tomma tallrikar i ca 30 minuter. Tre servitriser jobbade, och vi var totalt 4 sällskap i hela restaurangen, och så en och annan snubbe som drack öl och kollade på fotboll. Det hade jag enkelt klarat på egen hand liksom. Jag staplar ihop våra tallrikar så att de verkligen ska fatta att vi är klara. Ingen reaktion. En tjej går och torkar bord bredvid oss och går därifrån utan att ta med sig disk. Vi tänker att hon ska säga till en kollega, men inget händer. En andra tjej står bakom baren och fixar med något, och den tredje pillar på sin mobil. Vi sitter där och blir mer och mer osugna på efterrätt, så när en av tjejerna till slut kommer och tar bort våra tallrikar och vi ber om att få titta på dessertmenyn så säger hon att köket tyvärr stänger snart, men att hon ska se vad hon kan göra. Två minuter senare kommer en annan tjej och säger samma sak, men att om vi bestämmer oss fort så kan hon fixa så vi får efterrätt. Hur kul är det att beställa efterrätt när man känner sig stressad? Not so much. Vi tackar nej till dessert och jag ber om en kaffe med mjölk istället. Hon säger att jag kan få kaffe, men att mjölken tyvärr är slut. Great.

Alltså, VAD är det för NÖTTER till servitriser? Jag höll på att bli galen, och vi satt och garvade åt dom hur länge som helst. Snark. Hur svårt ska det vara att ta bort tallrikar? Och dra in lite pengar på desserter och kaffe? Och HUR kan mjölken ta SLUT?! Och om den nu har tagit slut, erbjud grädde istället eller FIXA MÖLK! Det är liksom inte rocket science att vara servitris. Puh, alltså. Hursomhelst så fick vi oss ett gott skratt i alla fall, men O'Learys i Linköping kanske ska läxa upp sin personal lite?

Nu är det snart sängen som gäller. Puss på er!

Mums med kyckling-fajitas var det i alla fall =)

Pigg tjej på dagis och pigg bebis i magen =)

Idag var tredje inskolningsdagen. Den har som föregående två dagar gått toppen. När barnen skulle gå ut efter samlingen gick jag och Mattias på en liten promenad och Celina brydde sig inte om att vi gick. När vi kom tillbaka ca 3o minuter senare var hon dock helt knäckt. Men det berodde inte på att vi hade gått, utan att hon är som mamma. Trött + hungrig = fett missnöjd. Så efter maten somnade hon på 3 minuter och sov så gott i minst 1 timme. Imorgon ska hon vara på dagis hela dagen själv och jag är så stolt över min lilla tjej! Hon såg så stor ut i sina gummistövlar, skalbyxor och jacka.

Jag befinner mig ju i Linköping nu då. Blev en spontanresa med ena bästa tjejen för att hälsa på andra bästa tjejen. Så jag missar dagislämning- och hämtning imorgon, så det känns väldigt bra att hon har varit så lugn och trygg där. Nu ska jag chilla galet och passa på att sova, sitta ifred med datorn och snacka skit med brudarna i lugn och ro. Hur skönt?! Kommer däremot inte ifrån att jag redan saknar Celina så jag inte vet vart jag ska ta vägen. Får passa mig så att jag inte snackar sönder tjejerna om henne. Bebisen i magen är ju i alla fall med, och när jag nyser så sprattlar det av bara tusan i magen. Hur mysigt?!

Känner att mitt liv är rätt så nice just nu.

Peace

Vi kör inskolning!

Celina har ätit alldeles själv och ritar sin första teckning såhär hennes första dag på dagis. Stolt morsa är vad jag är.

Cancer-skrämma from hell.

Alltså dra mig baklänges vad rädd jag precis blev! Nämnde för Mattias att jag var lättad över att läkaren som gjorde mitt cellprov (ni vet sånt där lyxigt, spännande prov på livmodertappen  man får ta som tjej) inte har hört av sig. Tog liksom för givet att det var samma sak med det testet som med alla andra blodprov och tester man tar, att hör man inget så var det inget. Då säger Mattias: "men du fick ju post från cancercentrum idag?". Då kände jag hur jag blev helt kall och livrädd och han tänka ca 30723850022 tankar på en hundradels sekund. Jag öppnar brevet bara för att läsa att mina prover var helt normala. Fuck off, alltså.

Förutom det så har helgen varit fantastisk. Celina blev hur firad som helst både på fredagen och lördagen, och igår var vi på Djurgården och promenerade i solen hela dagen. Känns fantastiskt att våren börjar komma på allvar. Idag blev det samtal på dagis, och imorgon börjar inskolningen som varar resten av veckan och nästa vecka är Celina ett dagisbarn på riktigt. Helt galet vad fort det går nu. Jag känner mig lite sentimental och lite töntig och vet inte om det är normalt eller om det är hormonerna som spökar. Eller lite av varje kanske?

Nu är det godnatt, för imorgon är det dagis. Och om jag blir slut av att vara med Celina en hel dag, så undrar jag hur det ska gå när jag ska umgås med 15 barn till en hel dag? Wish me luck.

Kalaspinglan =)

Herregud, vilken dag!

Jahapp då var det klart då. Celina har fyllt ett och jag tycker att hon är världens största tjej. Ännu större lär hon kännas på måndag när hon börjar dagis, och större ändå i September när hon blir storasyster. Nu händer det grejer alltså.

Under dagen hade vi besök av Gammelmoster Sillan, "farbror" John och mormor. Sen firade vi med ordentligt kalas tillsammans med Mattias farbror och hans fru, som fick sin lilla Ida tio timmar innan Celina föddes. Ida är alltså Celinas gammelkusin, och Celina är Idas kusinbarn, fast de är exakt lika gamla (+/- 10 timmar). Det är lika roligt varje gång man tänker på det. Det finns ju liksom ett gäng dagar på året, men de två bestämde sig för att komma samma dag. Bästa småtjejerna! Imorgon blir det kalas igen med min sida av familjen, så Celina kommer bli ordentligt firad, kan man säga.

Det känns helt weird att helt plötsligt ha en 1-åring. Jag har betraktat Celina som en bebis på länge, men nu är hon ju verkligen inte bebis längre. Speciellt inte eftersom hon bestämde sig för att ta sina första steg idag! Snacka om att vi blev paffa, hon som har varit så feg och bekväm av sig i flera månader. Hon gick liksom utan problem längs möbler och så när hon var 5-6 månader. Jag har i alla fall varit lite känslosam och nostalgisk idag. Kan ju vara lite gravidhormoner också, vad vet jag. Men men, nu börjar nya kapitel. Dagis-kapitel.

Puss&kram på er, och tack till alla som har grattat och firat Celina idag.

(Bilden längst upp är tagen för ett par veckor sedan. Mitten är tagen för någon vecka sedan och på bilden längst ned är hon ca 3 månader. Bästa tjejen <3)

Visste ni det här?!

Eller är det bara jag som är efter? Igår kväll la jag lite kaxigt upp följande bild på fejjan och tänkta något i stil med "haha typiskt jenkare, alltså":

Men tji fick jag, kan jag lova. Visste ni att det är lagligt med kusingifte i Sverige? Och att man till och med kan ansöka om tillstånd för att få gifta sig med sitt halvsyskon? Och när man googlar på det tyckts fokuset mest ligga på att Mödra- och barnavårdcentralerna är dåliga på att informera gifta kusiner om vilka skador deras barn skulle kunna få. Jaha, är det skadorna som är problemet? Inte att kusiner får gifta sig? Jag är helt chockad. Jag var helt bergsäker på att det var olagligt med kusingifte i Sverige. Jag tog det för givet. Nåja, homosexuella får i alla fall gifta sig i Svenska Kyrkan. Jag talade med en präst en gång som sa att det kunde skilja sig från olika kyrkor och att en präst inte måste viga ett homosexuellt par, men att det ändå är lagligt för dom att gifta sig. Så det var ju bra i alla fall. 

Bortgjord blev jag, men även upplyst. På riktigt, visste ni andra om det här? I had no idea. Galet.

Vår?!

Vågar på sig att tro att det är vår? Gick ner till centrum idag för att fika på Wayne´s (utan Celina, ingen latte och ingen kladdkaka. Ingen latte-morsa här inte, nej nej NEJ) och pälsade på mig för att slippa frysa. Det är ju dumt att kolla termometern innan liksom. Så när jag gick ut var det som att gå in i en vägg av värme och jag fick solen i ögonen. Inte fy skam det, inte! Dags att skaffa solbrillor kanske, om det inte var för att jag blir yr och åksjuk av solglasögon (snark på det).

Efter det blev det lekplatsen med Celina och tant Fannie. Gunga var jättekul, i alla fall de första 10 minutrarna, och rutschkanan fick vi ingen reaktion på. Undrar hur hon kommer reagera på lekplatsen när hon börjar dagis nästa vecka. 3 dagar efter sin ettårs-dag börjar hon på dagis, min stora tjej! Jag har fått massor av kommentarer om att det är alldeles för tidigt för en ettåring att börja på dagis. Inte så kul, tycker jag. Det räcker med att allt är nytt och att man redan är ganska osäker på det mesta när man blir förälder för första gången. Då är det inte så kul att få arga fingrar och elaka kommentarer om att det verkligen INTE är bra för en ettåring att börja på dagis. Nej nej nej, "Celina kommer känna sig övergiven och sviken av dig", "barn behöver vara hemma med sin mamma i alla fall de första två åren minst", "jahaa, ska hon redan börja på dagis? Är inte hon bara ett år snart?" osv. Som sagt, inte jättekul att höra. Jag tror det kommer gå toppen på dagis. Celina är väldigt självständig, har aldrig gnällt över att vara på MiniSats eller när jag lämnar bort henne till hennes farfar, farmor, farbror eller gammelmoster. Inte ett knyst. När vi var och hälsade på på dagis ålade hon sig ur min famn, ner på golvet och kröp iväg i ilfart mot leksaker, andra barn och fröknar,  och var nöjd där i en timme medan jag gick runt och tittade med föreståndaren. Jag tror Celina kommer må bra av att leka med andra barn, lära sig socialt samspel och lära sig att lyssna på andra vuxna. Sen ska hon få leka utomhus i ur och skur. Jag skulle ju inte gå ut till lekplatsen med henne om det regnade, direkt. Dessutom ska hon ju inte börja med heltid, hon ska gå 15 timmar i veckan. Jag tror hon kommer stormtrivas, min lilla tjej. Hon kommer röja som tusan och jag kommer vara stolt mamma, och där med basta.

Nöjd Celina som får gunga med Tant Fannie

Det är kinkigt nu.

Något av det värsta jag vet är folk som är kinkiga med mat och dryck. Petiga, nojiga och kinkiga. Som när folk inte kan ha sallad och mat på samma tallrik, inte kan ha sås på köttbiten och helst vill ha sås i en separat,  som omöjligt kan beställa mat från en normal meny för att de "inte tycker om" eller inte kan dricka något med kolsyra och så vidare. Det värsta är barn som bara äter korv med mos, ungefär. Men nu är det jag som är kinkig, och inte så lite kinkig heller. Det är dryck jag har problem med. Jag kan för tillfället inte dricka vanligt vatten, för det kör i magen på mig och jag mår illa. Lösningen på problemet har blivit lättdryck med smak av päron. Helst Kiviks. Jag har testat andra smaker men jag tycker bara att de smakar hostmedicin, trots att jag annars älskar de andra smakerna också. Inte nog med det. Jag kan inte dricka lättdryckshelvetet ur ett vanligt glas, inte. Nej nej nej, det är äckligt om ni inte redan visste det. Lösningen på det? Lattemuggar. Japp. Pärondryck, extra utspädd, ur lattemuggar är det som gäller nu. Det är pinsamt ju, och jag blir nästan arg på mig själv men vad ska jag göra? Jag tröstar mig med att det är tillfälligt i alla fall.

Celina verkar i alla fall vara på bättre humör idag, så tummen upp för henne. Men nu är det tupplurs-dags och det innebär Criminal Minds för mig. Criminal Minds, röda kärnfria vindruvor och pärondryck ur lattemugg.

Träningsomstart: Failed.

När jag ska träna är Celina på MiniSats. Det innebär att jag inte alltid kan lita på att jag får träna mina 90 minuter, eftersom det hela hänger på att Celina är en nöjd tjej medan hon är hos tjejerna på Mini. Idag har Celina minst sagt varit en missnöjd tjej. MINST sagt. Hon har skrikit av missnöje, kastat leksaker runt sig och vägrat äta. När hon inte har varit ett missnöjt litet monster har hon sovit. Jag hade såklart kunnat gå ut och gå i alla fall, men att gå på en slaskig och/eller hal gångbana förbi en massa människor med en skrikig tjej i vagnen kändes inte jättelockande, så jag sket helt ärligt i det. Det misslyckandet ledde till att jag drack cola och åt choklad idag också. När det gäller kost och träning är jag en allt eller inget-människa, vilket egentligen är helt fel eftersom det är när man tränar och sköter maten i övrigt som man kan fuska ibland. Men så gör inte jag, inte. Nej nej nej.  Imorgon gör vi ett nytt försök. Jag har i alla fall bokat ett spinning-pass imorgon, så vi får väl hoppas att jag kommer iväg på det. Höhöhö, vad tror ni?

Nu sover Prutt-ungen i alla fall, så nu är hon min lilla prinsessa igen, haha! Mitt älskade hjärta. Kvällen är tidig och jag funderar på att lägga mig snart jag med, för med tanke på hur natten till idag var så behöver jag nog vila upp mig lite inför kommande natt. 

Celina vs Mamma: 1-0

Here we go again, dårå.

Nu är det ganska många som har påpekat att de saknar mitt bloggande. Jag har inte orkat eller haft lust på länge, men när man (tydligen) är efterlängtad är det ju svårt att låta bli. Eftersom det var ett bra tag sedan jag bloggade så kan vi väl börja med en liten update:

- Celina fyller 1 på fredag. Ett år blir hon, min lilla prutt-unge! Hur gick det till, liksom? Sickness.

- Celina börjar på dagis om prick en vecka. Jag är stolt och lite nervös. Mest för min skull, för jag tvivlar inte en sekund på att tjejen kommer äga på dagis. När vi var där och hälsade på satte jag ner henne på golvet, och hon kröp nyfiket iväg till de andra barnen och brydde sig inte det minsta om vart jag var någonstans.

- Celina blir storasyster i september. Igen; hur gick det till liksom? Också sickness.

Illamåendet verkar i alla fall ha gått över nu. Har varit fri från det i tre dagar idag, så idag eller imorgon tänkte jag ta mig ner till gymet igen. Precis som när jag väntade Celina så tänker jag inte sluta träna eller släppa på mina matvanor för det. Ja, förutom att det enda jag har kunnat äta nu när jag har mått illa har varit ren skit (som choklad. lösgodis. glass. vitt bröd. fet ost. druckit cola. och o'boy). Men nu blir det ändring på det!

Celina sover som en liten gris, så jag ska passa på att kolla lite Criminal Minds. Har blivit beroende av det och kollar så mycket så att jag till slut blir lite paranoid och tror att någon är ute efter mig, att jag kommer bli kidnappad och mördad av någon jag känner i ett mörkt rum där ingen kan höra mig skrika. Kul. Speciellt när man går en kvällskurs på SU två dagar i veckan i ett klassrum som ligger längst bort i byggnaden och på källarplan. Pepparspray for the win!