Herregud, vilken dag!

Jahapp då var det klart då. Celina har fyllt ett och jag tycker att hon är världens största tjej. Ännu större lär hon kännas på måndag när hon börjar dagis, och större ändå i September när hon blir storasyster. Nu händer det grejer alltså.

Under dagen hade vi besök av Gammelmoster Sillan, "farbror" John och mormor. Sen firade vi med ordentligt kalas tillsammans med Mattias farbror och hans fru, som fick sin lilla Ida tio timmar innan Celina föddes. Ida är alltså Celinas gammelkusin, och Celina är Idas kusinbarn, fast de är exakt lika gamla (+/- 10 timmar). Det är lika roligt varje gång man tänker på det. Det finns ju liksom ett gäng dagar på året, men de två bestämde sig för att komma samma dag. Bästa småtjejerna! Imorgon blir det kalas igen med min sida av familjen, så Celina kommer bli ordentligt firad, kan man säga.

Det känns helt weird att helt plötsligt ha en 1-åring. Jag har betraktat Celina som en bebis på länge, men nu är hon ju verkligen inte bebis längre. Speciellt inte eftersom hon bestämde sig för att ta sina första steg idag! Snacka om att vi blev paffa, hon som har varit så feg och bekväm av sig i flera månader. Hon gick liksom utan problem längs möbler och så när hon var 5-6 månader. Jag har i alla fall varit lite känslosam och nostalgisk idag. Kan ju vara lite gravidhormoner också, vad vet jag. Men men, nu börjar nya kapitel. Dagis-kapitel.

Puss&kram på er, och tack till alla som har grattat och firat Celina idag.

(Bilden längst upp är tagen för ett par veckor sedan. Mitten är tagen för någon vecka sedan och på bilden längst ned är hon ca 3 månader. Bästa tjejen <3)